En kort sammanfattning av min gestaltning

Jag har jobbat utifrån två metaforer -marsvinshjulet och lava. Marsvinshjulet berättar den upplevelse jag fick av platsen även kallad kulturaxeln i centrala Vänersborg. Kulturaxeln är indelad i fyra sektioner; -residenset, handelstorget och busstorget, -plantagen/parken, -kyrkan och -högstadieskolan. Med marsvinshjulet som metafor menadar jag att platsen kändes begränsad och om man skulle göra torget fint och ta bort parkeringsplats eller att ljusa upp parken lite då den var mörk skulle inte göra någon direkt skillnad = springer runt i ett och samma hjul och kommer ingen vart. Min andra metafor är lava, med den menadar jag beskriver de ungdomarna jag såg "hängde" vid kiosken på busstorget. Deras sätt att vara med varandra, deras potential och den kreativa energi som när som hällst kan gå över styr om det inte får rätt sorts utlopp. jag intresserade mig för de två motpoler och den spännvidd som platsen visade mig, de två dagar jag var där i september.

Det blev ett inlägg till.

Spegeln fäste jag på väggen också av den anledningen att limmet som jag skulle limma spegeln med behövde flera dagar att härda. Då vågade jag inte hänga den i taket ifall den skulle ramla ner i huvudet på någon. Jag har nu hängt klart utställningen och jag är riktigt nöjd.

Sista inlägget...

Hur avslutar jag min blogg. Jag vill tänka tillbaka... jag hade ett stort motstånd att blogga i början. Nu gör jag mina inlägg och är ganska avslappnad. Forfarande är jag dock inte helt vän med att det jag senast publicerade ligger överst på sidan. Nästa gång som jag kommer att ha en blogg skall jag skaffa för vana att blogga lite varje dag istället för att bloggen blir en efterhandkonstruktion vilket jag upplevt i detta projektet och då bloggandet tappar en dela av sin meningen. (Det är inte lätt att skriva så här sent, orden och meningarna stakar sig lite).

Det har varit en resa detta projekt som alla projekt, men resan är aldrig den samma. Det här blev det och där med kan jag sätta punkt, men inte riktigt ännu. Jag vill också berätta slutet på sagan. Hela dagen i dag har jag hållt på med uppbyggandet av utställningen. Hylla till projektorn skulle byggas, spegeln skulle fästas så att jag kunde projicera i golvet, mörklägga det lilla rummet/buren med plastsäckar. Det gick tillslut fast tejp och plastsäckar tog slut om vart annat. När jag cyklade hem slog det mig att jag inte fäst spegeln i taket så att den som går in i rummet blir belyst, det var ju min ide. Vad tog den vägen? Jag var så upptagen av att få upp spegeln och lösa det att jag tappade min ide, så dumt! Istället satte jag spegeln på kortsidan på gallret. Datorn fick placeras nära projektorn för sladdarna var korta, på podier bredvid på utsidan av buren. När hela rummet täcktes med svarta plastsäckar och även taket så belyser projektorns ovanifrån. Kanske skall jag imorgon klippa ett hål i plasten så att ljuset når spegeln och sedan golvet. Jag vill även belysa fogmassan med en spot. Jag bestämde mig för att inte färga fogmassan utan att låta den vara som den är. Den fungerar bra som den är. Om jag skulle haft målat den fanns risken att alla ojämnheter/skuggor skulle försvinna. Att jag lät fogmassan vara går också i linje med kartonen som är ofärgad och att jag använt mig av plastsäckar, tejp och spännband. Enkla lösningar med material som finns runt omkring mig. Men nu är det dags att gå och lägga mig och nu sätter jag punkt.

Slutspurten

Många turer fram och tillbaka. Letar film på internet för att projicera på fogskummet. Jag har varit inne på Youyube, National geografics, Discovery men hittade vad jag sökte på youtube. Men det gick inte att ladda ned från youtube utan endast titta på filmerna där, å vilken besvikelse! Då Mattias kom på den geniala iden att filma med mobiltelefonen direkt på skärmen. Det blev okej inte bästa bildkvaliten men kul att kunna göra så och även användbart i skolan. Jag hade än mer tur och fick lona Annas digitalkamera och filmade sekvensen på 25 sekunder från skärmen. In på minneskortet och över till USB -minnet. USB minnet in i datorn och sätt på repeat. Jag tänker att jag skall försöka hinna sätta ihop sekvenserna i movie maker.

Nu till fogskummet ett jättekul material!, men giftigt dock såklart. Ett material som expanderar. Jag ville göra lava av skummet som jag skulle projicera en film med kokande lava på. Jag provade och upptäckte att fogskummet tog över bilden. Inget bra. Måste tänka om. Platta ytor verkar gå bra att projicera på. Skall jag göra en krater eller en form som tar sig upp ur lådan? Lite tråkigt då det blir övertydligt kanske. Funderat på att göra en enda stor bubbla i tunn pappier-mache, det skulle gå att belysa den underifrån. jag gillar forskummet fast det är dyrt. Jag provade att måla skummet rött för att förstärka lavakänslan, men nej det fungerade inte alls. framför mig ligger en blodig hjärna, HJÄLP! Leif var här och skulle handleda i film men handledde mig i stället på andra sätt. Vad bra med nya fräscha ögon. Det kändes jätte bra! Efter det blir projiceringen istället på golvet. Nu krävs det lite förklaring.
Jag har tänkt bygga ett rum, för jag vill ha ett mörkt rum när jag skall projicera filmen. När man kommer in i rummet skall lavan möta än. Åskådaren går in och ställer sig på lavan, är i lavan efter som den projiceras ovanifrån. Ett rött sken klär huvudet . Medans man står där i lavans sken (klädd i lava) tittar man på modellen. Och nu kan jag gladeligen använda mig av mycket fogskum (vad jag har råd med) . så jag har nu fogskum i hela rutan/lådan. Efter samtal med mattias kanske jag skall måla skummet serist, jag var tidigare inne på att måla den svart. Förkolnad massa. Risken är bara att det skulle försvinna i det mörka rummet. Vitt ser ut som spetta kaka eller grädde. Inte vad jag tänkt att det skall föreställa.
Nu slutar jag för idag med bloggningen Ship ohej!

Experimenterande som ska bli lava

Fogskum i en stor hög.


Och en hel del cyklande fram och tillbaka blir det också.

Det börjar ta form...

Nu har jag äntligen förstått hur jag kan lägga bilderna bredvid varandra. YES!


Skisserna väckte min lust och estetik, jag ville använde mig av dem i mitt fortsatta arbete. Jag la skisserna i en annan ordning och då uppstod det helt nya mönster och möjligheter. Om jag nu ska jobba vidare med mina metaforer vilka former ska jag använda mig av om jag bygger dem tredimentionellt? Jag ville skissa med modell och det skulle gå snabbt, vara i billigt material och vara lustfyllt. Jag valde former från skisserna som jag tyckte om, och där jag kunde få in båda mina metaforer. Kartongen som ligger i mitten av det fyrkantiga rummet skall bli symbolen/metaforen för ungdomarnas kraft. Någon slaggs organisk form ska ligga där och glöda. Metaforen har hittat sin form -lava. Jag får använda ett material till den organiska formen som reflekterar bild på ett spännande sätt, jag har nämligen tänkt att projicera film på lava som glöder, kokar, bubblar. Min andra metafor -hamsterhjulet gör sig gällande i den övriga formen. Vägar leder runt i slutna fyrkanter, det är här man skall och kan gå, ingen annanstans. Vägar blir till murar, murar av distans mellan det rådande bestämmande medelåldern och ungdomarna. Fram till seminariegruppshandledningen hade jag tänkt att denna modell i flyttkartonger skulle vara min skiss och att jag sedan skulle använda andra material till "den" modellen jag tänkt skulle bli den som jag skulle visa upp på utställningen. Andra material som plexiglas och plaster. Men under seminariet tyckte de andra att jag inte skulle använda något annat material än kartongen. Att den just i detta fallet var passande. Jag håller med om att det finns en knorr i att använda ett billigt slit-och-släng material till att beskriva kulturaxeln i residensstaden Vänersborg. Kartong är precis som min handledare sa ett material som ligger närmre till hands för ungdomarna. Det blev då tydligt för mig att det tar emot att göra något fult som skall visas upp och att jag gärna vill göra "snygga grejer". Så kan det gå, vilken tur att denna bluff blottades. Det snygga har i detta fallet inget värde utifrån vad jag skall berätta.

Det har funnits många sidospår eller möjliga andra vägar i gestaltningen som att den yttre formen skulle vara klibbig, alla soffor i plantagen var klibbiga (från träden) inte inbjudande att sätta sig precis.

Valet av den slutligt påkomna metaforen lava associerar jag till en förgörande hetta, samtidigt väller jordmassa upp och nya världar skapas.

Glödbilden

Glömde en sak...

Jag sa i senaste inlägget att målandet av mina platser inte gav mig något speciellt men jag vill ändå tillägga att min metafor av ungdomarna börjar ta form. Jag målade eld och glöd på den bilden som skolan ligger. En glöd som ligger där och bubblar, kokar innanför skolans väggar och runtomring.

Fortsätter utifrån mina skisser över platsen.

Jag fortsätter berätta om de fyra platserna/delarna av min plats genom att måla en färg för varje del, vilka skall beskriva min känsla för varje plats. Detta gav mig inget direkt och jag lade dem åt sidan.

Gå vidare

Skolan med skolgård, statsmuseet och idrottsmuseet.
Kyrkan och gångväg till skolan eller till "plantagen" parken.
Parken "Plantagen" och vägar till kyrkan eller till torget.
Residenset är inte med på bild men ligger åt vänster i bilden. Bilden föreställer torget och busstorget.
De fyra delarna, en karta över min plats.

Ja ha vad gör jag nu, skulpturen gav mig inte direkt några nya ingångar för fortsatt arbete och flödet stannar upp. I skulptursalen där vi jobbar med våra olika projekt i klassen, ser jag flera som har gjort en modell över sin plats. Jag känner inget behov av att göra en modell, däremot skulle jag vilja få ett helhetsgrepp över min plats. Utifrån den skiss jag hade över kulturstråket och mina foton skissade jag upp de fyra bitarna/delarna som är min plats. Skissen är över vägar och hus ovanifrån som om jag skulle flyga över platsen.

Stela händer börjar skapa

Den andra metaforen har jag inte bestämt mig för ännu, men den skall beskriva undomarnas kraft, kreativitet, energi, möjlig destruktivitet osv. Började göra lerfigurer som föreställer undomarnas sätt att vara tillsammans. Mina händer är stela av allt tänkande nu är det dags att sätta igång! TJOHOO!!




Denna metaforen kom jag på först och kändes "klockren".

Vid handledningen i dag tryckte mina lärare på att jag bör få upp farten (bara göra). Ja, flödet, gestaltandet -görandet, känns uppstoppat. Tankar jag har nu är att titta närmre på varje pusselbit/fyrkant. Som jag sagt förrut är platsen uppdelad i fyra bitar och dessa bitar skall jag bredda genom tex färgsätta, använda ljud för att beskriva platsen och den känsla som jag upplevde på plats. Överhuvudtaget omsätta de upplevelser, botanisera i mitt insamlade material. Kanske göra pussel av platsen, mönster -marken, hur ser den ut på de olika bitarna, -vägarna hur går de. Klippa och klistra om varje fyrkant.

Jag har kommit fram till att det finns friktion/ motpoler på platsen.
Den ena är det redan etablerade; en brandgata även kallad kulturaxeln, tillrättalagd och ganska intetsägande, stagnerad och fyrkantig i formen.
Den andra motpolen är skolan eller snarare ungdomarna som går på skolan. Ungdomarnas sätt att vara och interagera med varandra och omvärlden sätter i gungning, det finns en sprängkraft, kittlande, vibrerande, rörelse energi. Känslan jag vill åt är något som har ett eget liv, som är levande och kreativt nyskapande men som kan göra stor skada om det inte tas om hand, få rätt utlopp.
Jag söker metaforer för dessa motpoler. "Den redan etablerade" har jag valt ett ekorrhjul, marsvinshjul som en metafor. För mig symboliserar det att gå i samma fotspår, visserligen finns det en rörelse men den ger inte någon direkt förändring och ter sig tämligen meningslös. En annan är fyrkanter och boxar som går att stapla.
Metaforen för ungdomarnas kraft har jag inte hittat fram till ännu. Tankar om vatten, livsnödvändigt gott kan vara skadligt som vid läckage och översvämningar eller olyckor som tsunamin. Kraftfullt, spängkraft, rörelse, energi och okontrollerbar. Andra alternativa metaforer skulle kunna vara lava, vulkanutbrott och jordskred.

Vibrationer

Vibrationen, berusning, tonårs hormoner, fnitter, lust, spritter, febrig känsla, stinn, lek, aggressivitet, liv.

Vibrerande, gungning, sprängkraft (ungdomarna) i kontrast till platsen och dess tillrättalagda struktur. I skolan finns, utan att veta något om just denna skola, en kuvad energi. Potensiell sprängkraft, explosiv.

För att förändra denna plats räcker det inte att ta bort bilparkeringen och göra torget lite finare. Om människor skall mötas hur gör man det? Jag upplever platsen belastad med resedenset som huvudman och kyrkan som normsättare.
Att få dessa poler (tonåringarna och medelåldern -det redan etablerade) att krocka på denna plats och skapa -friktion -konflikt -stå ut med varandra= förändras och mötas.
Vem skall mötas? Problem med det offentliga rummet är att vi medborgare inte direkt är beroende/ bundna till varandra. Kan man skapa ett beroende? Något som lockar olika grupper av människor till samma plats och att de möter varandra.
Ladda platsen.

Andra gången i Vänersborg

Andra gången i Vänersborg. Massor av intryck, tur med vädret hade vi i alla fall första dagen. Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva här på bloggen. Anteckningar skriver jag i mitt block som jag har med mig på plats, blogga gör jag i efterhand. Lite förvirrad.

Platsen som jag fått att observera är en ganska fin plats, vilket gör det svårare kan jag tycka. För om det var så att platsen berörde mig illa eller stack ut på något annat sätt skulle det kanske vara lättare att veta vad jag skulle hugga tänderna i, förändra och påverka. För mig kommunicerar platsen inga ytterligheter.

Under dessa två dagar satt jag på olika platser och observerade,upplevde, insöp de olika miljöer som -torget med marknad i full gång, -parken även kallad Plantagen, -kyrkan och skolan. Platsen är uppdelad i fyra delar då bilvägar avgränsar dem åt. Jag har fotograferat och pratat med människor barn, ungdomar, vuxna och gamla. Om hur de upplever platsen och vad de saknar. I ett samtalet med vår kontaktperson (och som är med i projektet: Konst i offentlig miljö en framtidsfaktor i Fyrbodal) förstod jag att de ville att platsen skall bli en samlingsplats och mötesplats vilket den inte fungerade som idag. När marknaden var igång på torget upplevde jag dock att de äldre, för det var framförallt de som var där och handlade, satt ned ett slag och pratade, en slaggs mötesplats. Vid Plantagen och kyrkan passerade folk och gick igenom på väg till skolan eller busstorget eller någon annanstans.

Vad påverkade mig mest, gav starkast intryck under dessa två dagar på denna plats?

Alldeles i slutet på dag två, innan vi skulle åka hem satt jag på busstorget. Ungdomar, säkerligen från den närliggande skolan stod och hängde vid korv- och godiskiosken. Det som fascinerade mig var deras febriga vibrerande sätt att var tillsammans. Som hormon stinna ungdomar i allmänhet. Denna vibrerande känsla, känsla av liv, glädjerus som snabbt kan vändas till obehag. En sårbarhet, förgänglig och opålitlig. nu famlar jag i mörker när jag försöker hitta ord som beskriver min känsla. Jag kanske skall stanna här och fortsätta en annan dag. Jag tänker att denna bloggen skall fungera som min loggbok där jag inte skall begränsa mig i vetenskap om att andra läser den.


Lösa tankar:
Inga ytterligheter- fyrkant, råttor som springer runt inte känner varandra. vackra ikon/ bilder ,attribut -tror att människan uppskattar, illusion ingen pratar med varandra.

Första gången i Vänersborg

Första gången i Vänersborg var en knapp halvtimme. Jag fick som min plats att undersöka ; brandgatan även kallad kulturaxeln, området mellan Residenset till Huvudnässkolan. Snabbt gick jag runt och fotografera och försökte ringa in hela platsen. Sedan var det dags att äta snabbt för att sedan hoppa in i bussen och åka vidare.

Tre vägar

Ylletygsklädd dörr

Kartongdörr

Uppstart av blogg

Vår första uppgift i kursen - Offentliga rum som läromedel.



Vi fick som uppgift att välja en plats och göra en platsanalys.
Med platsanalys menades att vi skulle göra en slags skiktröntgen, vilket i mitt fall innebar att jag spaltade upp alla tänkbara variabler som jag kunde komma på för att bekanta mig med platsen (göra den till min egen), som t.ex. hur ljus och skuggor rör sig över platsen, hur vädret påverkar platsen, vilka rörelser äger rum på platsen - så som människor, bilar osv. Sedan skulle vi skriva en berättelse, skapa metaforer för platsen. Utifrån denna text och de metaforer som jag skapat har jag skissat i form av olika modeller.

Jag valde SEB:s bankomat på Linnégatan i Göteborg som min plats. Jag tyckte det var spännande att tänka att bankomaten faktiskt är ett stadsrum. Det är också en plats som alla typer av människor går till. Andra platser som jag funderade på att välja var korvkiosken på Mariaplan, Creperiet på Linnégatan eller området utanför systembolaget på Linnégatan.

Här nedan kommer min berättelse om min plats.
Solen står precis ovan husfasaden. Snart kommer huset att skugga gårdsplanen. En jämn ström av människor kommer och går. Några kommer gåendes i sällskap, andra kommer ensamma. Hundar är inte ovanliga, inte häller cyklar eller bilar för den delen. Det råder ett lugnt tempo på platsen men också en sprallighet och en slaggs förväntan, det är fredag kanske är det glädjen inför helgens ledighet och den efterlängtade solen som gör det. Strax bakom bullrar biltrafiken, lastbilar, motorcyklar och spårvagnar. En äldre dam och herre kommer ut med plånboken i hand. In går ett snyggt ungt par, stramt klädda bortsett från hennes cerise paljettskor. De kommer och går, en sliten övervintrad hippie, en kostymklädd äldre invandrare, klackar ljuder mot klinkerstenen, den lilla tanten med rullatorn och pudeln i sin hand. Alla är de på väg från eller till, samma ställe.

Modellarbetet/skissande
Jag började med att ringa in de huvudord som särskilt beskrev platsen, starka karaktärer och det tillfälle som jag beskrev i berättelsen. Det var tre saker som jag fastnade vid och som jag försökte gestalta i mina modeller: förväntan, sprallighet och den rullatorburna tanten med sin pudel. Jag bestämde mig sedan för ordet förväntan och såg en utmaning i att fördjupa mig något i vad det skulle kunna vara. Snabbt blev det tydligt att jag ville göra en dörr som står på glänt och som belyses bakifrån. Jag gjorde den i 1mm tjock vit kartong. När jag fotograferade tyckte jag att jag fick fram det som jag velat. Dörren uppfattades mörk framifrån vilket ökade intrycket av förväntan. Ljuset sipprar in genom dörren som står på glänt. För att öka förväntan än mer provade jag att göra en dörr till som jag klädde i ett mörkbrun melerat ylletyg. Jag valde ett tyg som ser påkostat ut utan att skryta och som samtidigt ger ett gediget intryck som enligt mina associationer passar till en bank. När jag fotograferade dörren såg jag att det inte fungerade, det var svårt att se att det var en dörr. Då återvände jag till min vita kartongdörr. Jag ville även prova att gestalta att människor från alla samhällsklasser har ärende till denna plats. Metaforen jag valde för att gestalta detta var att vägen som människorna går på genom livet ser olika ut. Vissa kan gå genom livet på en sidenmatta utan att anstränga sig, andra på kullersten eller grusväg och får kämpa för vart enda korvöre. Jag gjorde dessa tre olika vägar som alla ledde till dörren. Bildmässigt tyckte jag det såg platt och tråkigt ut. Återigen ”stod” jag vid min nakna dörr som jag var nöjd med från början. Skulle jag kunna göra dörren i något annat material och varför då i så fall? Gjuta i betong var ett förslag, det skulle ge ett tungt och gediget intryck (bank) och är dessutom hållbarare än kartong. En annan idé var att göra några valda föremål som beskriver den bredd av olika typer av människor som rör sig över platsen, som t.ex. en cerise paljettsko, en rullator osv. De skulle då placeras framför den öppna dörren. De senaste två förslagen har jag inte genomfört utan är fortfarande bara idéer.