Uppstart av blogg

Vår första uppgift i kursen - Offentliga rum som läromedel.



Vi fick som uppgift att välja en plats och göra en platsanalys.
Med platsanalys menades att vi skulle göra en slags skiktröntgen, vilket i mitt fall innebar att jag spaltade upp alla tänkbara variabler som jag kunde komma på för att bekanta mig med platsen (göra den till min egen), som t.ex. hur ljus och skuggor rör sig över platsen, hur vädret påverkar platsen, vilka rörelser äger rum på platsen - så som människor, bilar osv. Sedan skulle vi skriva en berättelse, skapa metaforer för platsen. Utifrån denna text och de metaforer som jag skapat har jag skissat i form av olika modeller.

Jag valde SEB:s bankomat på Linnégatan i Göteborg som min plats. Jag tyckte det var spännande att tänka att bankomaten faktiskt är ett stadsrum. Det är också en plats som alla typer av människor går till. Andra platser som jag funderade på att välja var korvkiosken på Mariaplan, Creperiet på Linnégatan eller området utanför systembolaget på Linnégatan.

Här nedan kommer min berättelse om min plats.
Solen står precis ovan husfasaden. Snart kommer huset att skugga gårdsplanen. En jämn ström av människor kommer och går. Några kommer gåendes i sällskap, andra kommer ensamma. Hundar är inte ovanliga, inte häller cyklar eller bilar för den delen. Det råder ett lugnt tempo på platsen men också en sprallighet och en slaggs förväntan, det är fredag kanske är det glädjen inför helgens ledighet och den efterlängtade solen som gör det. Strax bakom bullrar biltrafiken, lastbilar, motorcyklar och spårvagnar. En äldre dam och herre kommer ut med plånboken i hand. In går ett snyggt ungt par, stramt klädda bortsett från hennes cerise paljettskor. De kommer och går, en sliten övervintrad hippie, en kostymklädd äldre invandrare, klackar ljuder mot klinkerstenen, den lilla tanten med rullatorn och pudeln i sin hand. Alla är de på väg från eller till, samma ställe.

Modellarbetet/skissande
Jag började med att ringa in de huvudord som särskilt beskrev platsen, starka karaktärer och det tillfälle som jag beskrev i berättelsen. Det var tre saker som jag fastnade vid och som jag försökte gestalta i mina modeller: förväntan, sprallighet och den rullatorburna tanten med sin pudel. Jag bestämde mig sedan för ordet förväntan och såg en utmaning i att fördjupa mig något i vad det skulle kunna vara. Snabbt blev det tydligt att jag ville göra en dörr som står på glänt och som belyses bakifrån. Jag gjorde den i 1mm tjock vit kartong. När jag fotograferade tyckte jag att jag fick fram det som jag velat. Dörren uppfattades mörk framifrån vilket ökade intrycket av förväntan. Ljuset sipprar in genom dörren som står på glänt. För att öka förväntan än mer provade jag att göra en dörr till som jag klädde i ett mörkbrun melerat ylletyg. Jag valde ett tyg som ser påkostat ut utan att skryta och som samtidigt ger ett gediget intryck som enligt mina associationer passar till en bank. När jag fotograferade dörren såg jag att det inte fungerade, det var svårt att se att det var en dörr. Då återvände jag till min vita kartongdörr. Jag ville även prova att gestalta att människor från alla samhällsklasser har ärende till denna plats. Metaforen jag valde för att gestalta detta var att vägen som människorna går på genom livet ser olika ut. Vissa kan gå genom livet på en sidenmatta utan att anstränga sig, andra på kullersten eller grusväg och får kämpa för vart enda korvöre. Jag gjorde dessa tre olika vägar som alla ledde till dörren. Bildmässigt tyckte jag det såg platt och tråkigt ut. Återigen ”stod” jag vid min nakna dörr som jag var nöjd med från början. Skulle jag kunna göra dörren i något annat material och varför då i så fall? Gjuta i betong var ett förslag, det skulle ge ett tungt och gediget intryck (bank) och är dessutom hållbarare än kartong. En annan idé var att göra några valda föremål som beskriver den bredd av olika typer av människor som rör sig över platsen, som t.ex. en cerise paljettsko, en rullator osv. De skulle då placeras framför den öppna dörren. De senaste två förslagen har jag inte genomfört utan är fortfarande bara idéer.