Skisserna väckte min lust och estetik, jag ville använde mig av dem i mitt fortsatta arbete. Jag la skisserna i en annan ordning och då uppstod det helt nya mönster och möjligheter. Om jag nu ska jobba vidare med mina metaforer vilka former ska jag använda mig av om jag bygger dem tredimentionellt? Jag ville skissa med modell och det skulle gå snabbt, vara i billigt material och vara lustfyllt. Jag valde former från skisserna som jag tyckte om, och där jag kunde få in båda mina metaforer. Kartongen som ligger i mitten av det fyrkantiga rummet skall bli symbolen/metaforen för ungdomarnas kraft. Någon slaggs organisk form ska ligga där och glöda. Metaforen har hittat sin form -lava. Jag får använda ett material till den organiska formen som reflekterar bild på ett spännande sätt, jag har nämligen tänkt att projicera film på lava som glöder, kokar, bubblar. Min andra metafor -hamsterhjulet gör sig gällande i den övriga formen. Vägar leder runt i slutna fyrkanter, det är här man skall och kan gå, ingen annanstans. Vägar blir till murar, murar av distans mellan det rådande bestämmande medelåldern och ungdomarna. Fram till seminariegruppshandledningen hade jag tänkt att denna modell i flyttkartonger skulle vara min skiss och att jag sedan skulle använda andra material till "den" modellen jag tänkt skulle bli den som jag skulle visa upp på utställningen. Andra material som plexiglas och plaster. Men under seminariet tyckte de andra att jag inte skulle använda något annat material än kartongen. Att den just i detta fallet var passande. Jag håller med om att det finns en knorr i att använda ett billigt slit-och-släng material till att beskriva kulturaxeln i residensstaden Vänersborg. Kartong är precis som min handledare sa ett material som ligger närmre till hands för ungdomarna. Det blev då tydligt för mig att det tar emot att göra något fult som skall visas upp och att jag gärna vill göra "snygga grejer". Så kan det gå, vilken tur att denna bluff blottades. Det snygga har i detta fallet inget värde utifrån vad jag skall berätta.
Det har funnits många sidospår eller möjliga andra vägar i gestaltningen som att den yttre formen skulle vara klibbig, alla soffor i plantagen var klibbiga (från träden) inte inbjudande att sätta sig precis.
Valet av den slutligt påkomna metaforen lava associerar jag till en förgörande hetta, samtidigt väller jordmassa upp och nya världar skapas.
1 kommentar:
Härliga bilder Johanna!
Blev också sugen på att testa formskum när jag såg vad du gjorde i klassrummet.(Det får bli en annan gång.)
Är det giftigt?
Lycka till i arbetet!
Skicka en kommentar