Vid handledningen i dag tryckte mina lärare på att jag bör få upp farten (bara göra). Ja, flödet, gestaltandet -görandet, känns uppstoppat. Tankar jag har nu är att titta närmre på varje pusselbit/fyrkant. Som jag sagt förrut är platsen uppdelad i fyra bitar och dessa bitar skall jag bredda genom tex färgsätta, använda ljud för att beskriva platsen och den känsla som jag upplevde på plats. Överhuvudtaget omsätta de upplevelser, botanisera i mitt insamlade material. Kanske göra pussel av platsen, mönster -marken, hur ser den ut på de olika bitarna, -vägarna hur går de. Klippa och klistra om varje fyrkant.

Jag har kommit fram till att det finns friktion/ motpoler på platsen.
Den ena är det redan etablerade; en brandgata även kallad kulturaxeln, tillrättalagd och ganska intetsägande, stagnerad och fyrkantig i formen.
Den andra motpolen är skolan eller snarare ungdomarna som går på skolan. Ungdomarnas sätt att vara och interagera med varandra och omvärlden sätter i gungning, det finns en sprängkraft, kittlande, vibrerande, rörelse energi. Känslan jag vill åt är något som har ett eget liv, som är levande och kreativt nyskapande men som kan göra stor skada om det inte tas om hand, få rätt utlopp.
Jag söker metaforer för dessa motpoler. "Den redan etablerade" har jag valt ett ekorrhjul, marsvinshjul som en metafor. För mig symboliserar det att gå i samma fotspår, visserligen finns det en rörelse men den ger inte någon direkt förändring och ter sig tämligen meningslös. En annan är fyrkanter och boxar som går att stapla.
Metaforen för ungdomarnas kraft har jag inte hittat fram till ännu. Tankar om vatten, livsnödvändigt gott kan vara skadligt som vid läckage och översvämningar eller olyckor som tsunamin. Kraftfullt, spängkraft, rörelse, energi och okontrollerbar. Andra alternativa metaforer skulle kunna vara lava, vulkanutbrott och jordskred.