Glömde en sak...

Jag sa i senaste inlägget att målandet av mina platser inte gav mig något speciellt men jag vill ändå tillägga att min metafor av ungdomarna börjar ta form. Jag målade eld och glöd på den bilden som skolan ligger. En glöd som ligger där och bubblar, kokar innanför skolans väggar och runtomring.

Fortsätter utifrån mina skisser över platsen.

Jag fortsätter berätta om de fyra platserna/delarna av min plats genom att måla en färg för varje del, vilka skall beskriva min känsla för varje plats. Detta gav mig inget direkt och jag lade dem åt sidan.

Gå vidare

Skolan med skolgård, statsmuseet och idrottsmuseet.
Kyrkan och gångväg till skolan eller till "plantagen" parken.
Parken "Plantagen" och vägar till kyrkan eller till torget.
Residenset är inte med på bild men ligger åt vänster i bilden. Bilden föreställer torget och busstorget.
De fyra delarna, en karta över min plats.

Ja ha vad gör jag nu, skulpturen gav mig inte direkt några nya ingångar för fortsatt arbete och flödet stannar upp. I skulptursalen där vi jobbar med våra olika projekt i klassen, ser jag flera som har gjort en modell över sin plats. Jag känner inget behov av att göra en modell, däremot skulle jag vilja få ett helhetsgrepp över min plats. Utifrån den skiss jag hade över kulturstråket och mina foton skissade jag upp de fyra bitarna/delarna som är min plats. Skissen är över vägar och hus ovanifrån som om jag skulle flyga över platsen.

Stela händer börjar skapa

Den andra metaforen har jag inte bestämt mig för ännu, men den skall beskriva undomarnas kraft, kreativitet, energi, möjlig destruktivitet osv. Började göra lerfigurer som föreställer undomarnas sätt att vara tillsammans. Mina händer är stela av allt tänkande nu är det dags att sätta igång! TJOHOO!!




Denna metaforen kom jag på först och kändes "klockren".

Vid handledningen i dag tryckte mina lärare på att jag bör få upp farten (bara göra). Ja, flödet, gestaltandet -görandet, känns uppstoppat. Tankar jag har nu är att titta närmre på varje pusselbit/fyrkant. Som jag sagt förrut är platsen uppdelad i fyra bitar och dessa bitar skall jag bredda genom tex färgsätta, använda ljud för att beskriva platsen och den känsla som jag upplevde på plats. Överhuvudtaget omsätta de upplevelser, botanisera i mitt insamlade material. Kanske göra pussel av platsen, mönster -marken, hur ser den ut på de olika bitarna, -vägarna hur går de. Klippa och klistra om varje fyrkant.

Jag har kommit fram till att det finns friktion/ motpoler på platsen.
Den ena är det redan etablerade; en brandgata även kallad kulturaxeln, tillrättalagd och ganska intetsägande, stagnerad och fyrkantig i formen.
Den andra motpolen är skolan eller snarare ungdomarna som går på skolan. Ungdomarnas sätt att vara och interagera med varandra och omvärlden sätter i gungning, det finns en sprängkraft, kittlande, vibrerande, rörelse energi. Känslan jag vill åt är något som har ett eget liv, som är levande och kreativt nyskapande men som kan göra stor skada om det inte tas om hand, få rätt utlopp.
Jag söker metaforer för dessa motpoler. "Den redan etablerade" har jag valt ett ekorrhjul, marsvinshjul som en metafor. För mig symboliserar det att gå i samma fotspår, visserligen finns det en rörelse men den ger inte någon direkt förändring och ter sig tämligen meningslös. En annan är fyrkanter och boxar som går att stapla.
Metaforen för ungdomarnas kraft har jag inte hittat fram till ännu. Tankar om vatten, livsnödvändigt gott kan vara skadligt som vid läckage och översvämningar eller olyckor som tsunamin. Kraftfullt, spängkraft, rörelse, energi och okontrollerbar. Andra alternativa metaforer skulle kunna vara lava, vulkanutbrott och jordskred.

Vibrationer

Vibrationen, berusning, tonårs hormoner, fnitter, lust, spritter, febrig känsla, stinn, lek, aggressivitet, liv.

Vibrerande, gungning, sprängkraft (ungdomarna) i kontrast till platsen och dess tillrättalagda struktur. I skolan finns, utan att veta något om just denna skola, en kuvad energi. Potensiell sprängkraft, explosiv.

För att förändra denna plats räcker det inte att ta bort bilparkeringen och göra torget lite finare. Om människor skall mötas hur gör man det? Jag upplever platsen belastad med resedenset som huvudman och kyrkan som normsättare.
Att få dessa poler (tonåringarna och medelåldern -det redan etablerade) att krocka på denna plats och skapa -friktion -konflikt -stå ut med varandra= förändras och mötas.
Vem skall mötas? Problem med det offentliga rummet är att vi medborgare inte direkt är beroende/ bundna till varandra. Kan man skapa ett beroende? Något som lockar olika grupper av människor till samma plats och att de möter varandra.
Ladda platsen.