En kort sammanfattning av min gestaltning

Jag har jobbat utifrån två metaforer -marsvinshjulet och lava. Marsvinshjulet berättar den upplevelse jag fick av platsen även kallad kulturaxeln i centrala Vänersborg. Kulturaxeln är indelad i fyra sektioner; -residenset, handelstorget och busstorget, -plantagen/parken, -kyrkan och -högstadieskolan. Med marsvinshjulet som metafor menadar jag att platsen kändes begränsad och om man skulle göra torget fint och ta bort parkeringsplats eller att ljusa upp parken lite då den var mörk skulle inte göra någon direkt skillnad = springer runt i ett och samma hjul och kommer ingen vart. Min andra metafor är lava, med den menadar jag beskriver de ungdomarna jag såg "hängde" vid kiosken på busstorget. Deras sätt att vara med varandra, deras potential och den kreativa energi som när som hällst kan gå över styr om det inte får rätt sorts utlopp. jag intresserade mig för de två motpoler och den spännvidd som platsen visade mig, de två dagar jag var där i september.

Det blev ett inlägg till.

Spegeln fäste jag på väggen också av den anledningen att limmet som jag skulle limma spegeln med behövde flera dagar att härda. Då vågade jag inte hänga den i taket ifall den skulle ramla ner i huvudet på någon. Jag har nu hängt klart utställningen och jag är riktigt nöjd.

Sista inlägget...

Hur avslutar jag min blogg. Jag vill tänka tillbaka... jag hade ett stort motstånd att blogga i början. Nu gör jag mina inlägg och är ganska avslappnad. Forfarande är jag dock inte helt vän med att det jag senast publicerade ligger överst på sidan. Nästa gång som jag kommer att ha en blogg skall jag skaffa för vana att blogga lite varje dag istället för att bloggen blir en efterhandkonstruktion vilket jag upplevt i detta projektet och då bloggandet tappar en dela av sin meningen. (Det är inte lätt att skriva så här sent, orden och meningarna stakar sig lite).

Det har varit en resa detta projekt som alla projekt, men resan är aldrig den samma. Det här blev det och där med kan jag sätta punkt, men inte riktigt ännu. Jag vill också berätta slutet på sagan. Hela dagen i dag har jag hållt på med uppbyggandet av utställningen. Hylla till projektorn skulle byggas, spegeln skulle fästas så att jag kunde projicera i golvet, mörklägga det lilla rummet/buren med plastsäckar. Det gick tillslut fast tejp och plastsäckar tog slut om vart annat. När jag cyklade hem slog det mig att jag inte fäst spegeln i taket så att den som går in i rummet blir belyst, det var ju min ide. Vad tog den vägen? Jag var så upptagen av att få upp spegeln och lösa det att jag tappade min ide, så dumt! Istället satte jag spegeln på kortsidan på gallret. Datorn fick placeras nära projektorn för sladdarna var korta, på podier bredvid på utsidan av buren. När hela rummet täcktes med svarta plastsäckar och även taket så belyser projektorns ovanifrån. Kanske skall jag imorgon klippa ett hål i plasten så att ljuset når spegeln och sedan golvet. Jag vill även belysa fogmassan med en spot. Jag bestämde mig för att inte färga fogmassan utan att låta den vara som den är. Den fungerar bra som den är. Om jag skulle haft målat den fanns risken att alla ojämnheter/skuggor skulle försvinna. Att jag lät fogmassan vara går också i linje med kartonen som är ofärgad och att jag använt mig av plastsäckar, tejp och spännband. Enkla lösningar med material som finns runt omkring mig. Men nu är det dags att gå och lägga mig och nu sätter jag punkt.

Slutspurten

Många turer fram och tillbaka. Letar film på internet för att projicera på fogskummet. Jag har varit inne på Youyube, National geografics, Discovery men hittade vad jag sökte på youtube. Men det gick inte att ladda ned från youtube utan endast titta på filmerna där, å vilken besvikelse! Då Mattias kom på den geniala iden att filma med mobiltelefonen direkt på skärmen. Det blev okej inte bästa bildkvaliten men kul att kunna göra så och även användbart i skolan. Jag hade än mer tur och fick lona Annas digitalkamera och filmade sekvensen på 25 sekunder från skärmen. In på minneskortet och över till USB -minnet. USB minnet in i datorn och sätt på repeat. Jag tänker att jag skall försöka hinna sätta ihop sekvenserna i movie maker.

Nu till fogskummet ett jättekul material!, men giftigt dock såklart. Ett material som expanderar. Jag ville göra lava av skummet som jag skulle projicera en film med kokande lava på. Jag provade och upptäckte att fogskummet tog över bilden. Inget bra. Måste tänka om. Platta ytor verkar gå bra att projicera på. Skall jag göra en krater eller en form som tar sig upp ur lådan? Lite tråkigt då det blir övertydligt kanske. Funderat på att göra en enda stor bubbla i tunn pappier-mache, det skulle gå att belysa den underifrån. jag gillar forskummet fast det är dyrt. Jag provade att måla skummet rött för att förstärka lavakänslan, men nej det fungerade inte alls. framför mig ligger en blodig hjärna, HJÄLP! Leif var här och skulle handleda i film men handledde mig i stället på andra sätt. Vad bra med nya fräscha ögon. Det kändes jätte bra! Efter det blir projiceringen istället på golvet. Nu krävs det lite förklaring.
Jag har tänkt bygga ett rum, för jag vill ha ett mörkt rum när jag skall projicera filmen. När man kommer in i rummet skall lavan möta än. Åskådaren går in och ställer sig på lavan, är i lavan efter som den projiceras ovanifrån. Ett rött sken klär huvudet . Medans man står där i lavans sken (klädd i lava) tittar man på modellen. Och nu kan jag gladeligen använda mig av mycket fogskum (vad jag har råd med) . så jag har nu fogskum i hela rutan/lådan. Efter samtal med mattias kanske jag skall måla skummet serist, jag var tidigare inne på att måla den svart. Förkolnad massa. Risken är bara att det skulle försvinna i det mörka rummet. Vitt ser ut som spetta kaka eller grädde. Inte vad jag tänkt att det skall föreställa.
Nu slutar jag för idag med bloggningen Ship ohej!

Experimenterande som ska bli lava

Fogskum i en stor hög.


Och en hel del cyklande fram och tillbaka blir det också.

Det börjar ta form...

Nu har jag äntligen förstått hur jag kan lägga bilderna bredvid varandra. YES!


Skisserna väckte min lust och estetik, jag ville använde mig av dem i mitt fortsatta arbete. Jag la skisserna i en annan ordning och då uppstod det helt nya mönster och möjligheter. Om jag nu ska jobba vidare med mina metaforer vilka former ska jag använda mig av om jag bygger dem tredimentionellt? Jag ville skissa med modell och det skulle gå snabbt, vara i billigt material och vara lustfyllt. Jag valde former från skisserna som jag tyckte om, och där jag kunde få in båda mina metaforer. Kartongen som ligger i mitten av det fyrkantiga rummet skall bli symbolen/metaforen för ungdomarnas kraft. Någon slaggs organisk form ska ligga där och glöda. Metaforen har hittat sin form -lava. Jag får använda ett material till den organiska formen som reflekterar bild på ett spännande sätt, jag har nämligen tänkt att projicera film på lava som glöder, kokar, bubblar. Min andra metafor -hamsterhjulet gör sig gällande i den övriga formen. Vägar leder runt i slutna fyrkanter, det är här man skall och kan gå, ingen annanstans. Vägar blir till murar, murar av distans mellan det rådande bestämmande medelåldern och ungdomarna. Fram till seminariegruppshandledningen hade jag tänkt att denna modell i flyttkartonger skulle vara min skiss och att jag sedan skulle använda andra material till "den" modellen jag tänkt skulle bli den som jag skulle visa upp på utställningen. Andra material som plexiglas och plaster. Men under seminariet tyckte de andra att jag inte skulle använda något annat material än kartongen. Att den just i detta fallet var passande. Jag håller med om att det finns en knorr i att använda ett billigt slit-och-släng material till att beskriva kulturaxeln i residensstaden Vänersborg. Kartong är precis som min handledare sa ett material som ligger närmre till hands för ungdomarna. Det blev då tydligt för mig att det tar emot att göra något fult som skall visas upp och att jag gärna vill göra "snygga grejer". Så kan det gå, vilken tur att denna bluff blottades. Det snygga har i detta fallet inget värde utifrån vad jag skall berätta.

Det har funnits många sidospår eller möjliga andra vägar i gestaltningen som att den yttre formen skulle vara klibbig, alla soffor i plantagen var klibbiga (från träden) inte inbjudande att sätta sig precis.

Valet av den slutligt påkomna metaforen lava associerar jag till en förgörande hetta, samtidigt väller jordmassa upp och nya världar skapas.

Glödbilden